Jag mötte henne på parkeringen vid badplatsen, tjejen som promenerade omkring i bikini. Och jag kände att det var väldigt länge sedan jag själv gick omkring, bara sådär, iklädd bikini.
Så länge sen men ändå alldeles nyss.
Kan någon snälla stoppa farten?! Jag hinner inte med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Jag har ett svart-vitt foto på dig och mig....i en annan tid. Vi halvligger i en soffa (kanske att det var taget ute på Kobben...min kusins lilla ö)
SvaraRaderaI viket fall som helst är vi trådsmala båda två. Men det som slår mig jämt när jag tittar på den bilden är hur vackra vi är!! :-)
Inte pga av att vi är smala men vi ÄR verkligen vackra. Båda har vi ett drömmande uttryck i våra ögon och du är så blond och jag så mörk.
Nu är det bara du av oss som är vacker. Jag hoppas att jag har något vackert kvar på insidan i stället.
Kram
// Lisbeth
Ja tänk vad unga vi var. Fyllda av längtan och förväntan på framtiden och allt den skulle erbjuda. Tänk vad naiva vi var, så mycket vi inte visste och förstod. Och hur mycket tuffare verkligheten blev, tur att vi inte visste.
SvaraRaderaKära Lisbdeth, jag är övertygad om att du är precis lika vacker nu som då. Din nyfikenhet, innerlighet och livsglädje tror jag lyser igeom de spår som åren satt.
Varm kram
Sussi