Lycka kan vara att kunna cykla

Jag var på väg hem från springspåret på cykel när jag mötte henne. En liten, mager kvinna på en minicykel. Hon var i 70-årsålern och kom gissningsvis från mellnöstern, klädd i en vid lång kjol och med en sjal stramt knuten över håret.

Det var som allt ljus denna lite mulna augustidag föll på henne. Hon cyklade sakta framåt med en stolt hållning. Blickade ut över omgivningarna med ett stadigt tag om styret. Hon strålade av stothet och lycka, och jag kände - varför är inte jag lika lycklig? Jag sitter ju också på en cykel.