Vips så var den fobin skapad

Just nu är det väldigt mycket snö i Stockholm. I morse när jag gick till tunnelbanan gick jag förbi en liten kille på två, tre år och hans mamma. Pojken bara älskade att det var så mycket snö, han hoppade upp och ner, skrattade och kastade sig i en stor snödriva. Den stressade mamman sa att det fick han absolut inte göra.

-Tänk om du försvinner i snön och jag aldrig hittar dig igen, sa hon med sträng röst.
Pojkens glädjeskutt avstannade helt och skrattet böts ut mot skräckfylld gråt. Han vägrade ta ett steg till, det slutade med att mamman fick bära honom.

Inom loppet av mindre än en minut så var den, kanske livslånga, fobin skapad. Bara sådär en vanlig vardagsmorgon i december på vägen mellan hemmet och dagis...