Varför gör jag på detta sätt?!

Jag ska klippa mig. Har berättat för kärleken om tidigare misslyckade klippningar. Att frisörer ofta vill klippa mig kort och att jag varje gång jag låtit mig övertalas ångrat mig gruvligt. Jag passar helt enkelt inte i korta frisyrer. Så innan jag går iväg lovar jag kärleken att det inte ska bli kort den här gången.

Tio minuter senare sitter jag i frisörstolen och ber att få bli kortklippt. Kunden före mig blev jättesnygg i sitt korta hår och innan jag vet ordet av har jag bett att få samma frisyr. Sen sitter jag där och berättar en historia om när jag var 12 år och vi bodde på pensionat i Härjedalen. Bland gästerna fanns en jättesöt tjej som var några år äldre än jag och som hade superkort hår. Alla pojkar flockades kring henne. Jag drömde om att jag skulle bli lika omhuldad och när jag kom hem gick jag raka vägen till Christinas herrklipp och klippte av mitt blonda hårsvall. Jag kunde knappt bärja mig tills jag fick gå till skolan nästa dag.

Mitt nya smeknamn då blev Oskar. Mina klasskompisar tyckte jag såg ut som en kille. Undrar vad jag ska bli kallad den här gången? "Hon som aldrig lär sig"?