Mitt bästa bantningstips

Ibland behöver jag gå ner i vikt. Inte för att jag ätit för mycket godis, fikabröd eller andra sötsaker utan för att jag stoppat i mig för mycket mat. Jag älskar mat, och vill gärna äta väldigt mycket. Jag blir nästan lite manisk och kan inte sluta äta förrän allt är renskrapat. Inte bara på min egen tallrik utan även i kastruller och karotter.

Mitt bantningsknep är att bara äta sådan mat jag inte tycker om. Jag kan till exempel krydda linsgrytan med anis och fänkål, servera mig själv kokt potatis, rågmjölsgröt eller spenatsoppa. Det tar inte mer än ett par veckor så är jag smal igen. Billigt blir det också.

Ibland är det hemskt med tystnad, typ nu

När man varit hos frissan och fixat håret jättemycket och ingen säger någonting. Varken på jobbet eller hemma. Då vet man att man fått en frisyr som man verkligen inte passar i.

Så är det för mig just nu.

Ett möte mellan gatublandningar

En morgon på tunnelbanan. Mitt i värsta rusningstid. En kvinna med en mycket lurvig och tufsig hund kliver på. Det finns inga sittplatser så hon står. Hunden sitter fint vid hennes fötter. En man i övre medelåldern sätter sig på huk och klappar på hunden som viftar på svansen och glatt tar emot hans villiga händer. Mannen frågar:
- Vad är det för ras?
Kvinnan svarar:
- Asch, han är bara nån gatukorsning.
- Det är jag också, en gatukorsning alltså.
- Det kanske är därför ni drogs till varandra så direkt. Igenkännandets glädje. Sa hon och log.

Ett leende som spred sig bland oss som såg. Och hörde. Vi blev varma, fnittriga och nästan lite blyga inför vår lössläppthet.

Två människor och en hund i ett kort möte. Det gjorde min dag.

Köp aldriga konstiga stumpor på NK

Jag har varit på NK en gång. Där hittade jag ett par annorlunda och fina rutiga strumpbyxor. Dyra som bara den. När jag betalade sa damen i kassan:
-Åh, de strumporna. Det var modigt av dig.

Det har gått fem, sex år sedan dess. Strumporna har jag aldrig använt. Och tillbaka till NK har jag inte gått.