Bikiniepoken är för alltid över

Jag mötte henne på parkeringen vid badplatsen, tjejen som promenerade omkring i bikini. Och jag kände att det var väldigt länge sedan jag själv gick omkring, bara sådär, iklädd bikini.

Så länge sen men ändå alldeles nyss.

Kan någon snälla stoppa farten?! Jag hinner inte med.

Att vältra sig i svulstig bitterhet

Jag har en tendens till självömkan. Tycker emellanåt att jag blivit för tufft och orättvist behandlat av min omgivning. Kan ana den sura doften av bitterhet bränna i mitt inre.

När jag ömkat mig själv i de giftiga och frätande känslorna en lagom stund ställer jag frågan till mig själv - varför blev det som det blev? Hur perfekt och bra är egentligen jag? Det behövs inte så lång stunds reflektion innan jag inser att livet faktiskt är väldigt generöst mot just mig. Att det kunnat vara betydligt värre.

Så blir det lite lättare att andas och att en stund vara tacksam över att vara just jag.

Jag ångrar bara det jag gjort

Det finns flera dumma talesätt, allra sämst tycker jag om "du ångrar bara det du inte gjort".

För mig är det precis tvärtom. Jag har en massa i mitt liv som jag mer än gärna skulle vilja ha ogjorda. Och hur mycket jag än tänker så kan jag inte komma på minsta lilla sak jag som jag ångrar att jag inte gjort.

Om du hör någon högljutt skandera "du ångrar bara det du gjort", så är det jag.

Ompröva gamla sanningar och älska slätten

Förut hatade jag slättlandskap. Hur jag nu kunde göra det? Jag hade aldrig varit på någon slätt. Jag ställde frågan till mig själv när jag vandrade på Östgötaslätten för två år sedan och slogs av hur vackert det var. Någonstans i bakhuvudet hörde jag min pappas röst, "usch vad fult, ett platt och tråkigt landskap utan slut. Fy bubblan".

Numera älskar jag slätter. Undrar hur mycket mer av allt det jag tycker illa om som jag egentligen älskar?

Nu när jag är gammal nog att bestämma själv.

Tio mil för ett kilo fett

- Att springa är den mest effektiva träningen om du vill du gå ner i vikt.
Det rådet fick jag av träningsexperten på mitt lokala gym när jag bad om viktminskningstips.

Och jädrar vad jag sprang.
Men med vikten hände det absolut ingenting.

Han, träningsexperten, hade glömt att tala om att ett kilos viktnedgång motsvar cirka tio mils löpning. Vättern runt tre gånger, det vill säga 90 mil, motsvarar den sträcka jag behöver avverka för att gå ner så de kilo jag vill och behöver.

Ett otroligt käckt tips, tack för det!

Att äga eller inte äga sin kompis

Vid midsommarlunchen då stora familjen var samlad presenterade jag min nya spaning, att killar och män oftast säger "EN polare" medan tjejer säger "MIN kompis". Jag hade tänkt utvecka iakttagelsen med en analys av vad detta MIN står för. Att jag ens börjat reflektera över fenomenet beror på att jag har en kvinna i min nära omgivning som ständigt pratar om SIN kompis. Jag blir lika provocerad varje gång för att jag tycker det låter så illa.

Jag hann bara presentera själva spaningsresultatet innan min brorsa utbrast:
- Det är ju typiskt dig att säga "MIN kompis", det gör du alltid!

Tur att man har syskon som vågar säga sanningen, tack Robban! Analysen lämnade jag därhän och styrde snabbt in samtalet på något helt annat. Nu ska jag hålla mina spaningar för mig själv tills jag fått lite bättre självinsikt.

En lögnares bekännelse

Ibland ljuger jag. Jag vet aldrig i förväg när det ska hända, det bara ramlar ur min mun lite hur som helst. Det är alltid helt meningslösa ljug och handlar oftast om siffror. En ålder, temperatur eller antal. Jag kan till exempel säga att mina barn är 17, 20 och 24 år. I verkligheten är den äldsta bara 23. Ett annat ljug kan vara att jag säger att det är 22 grader i vattnet när det i själva verket är 21.

Så där håller jag på. Oftast rundar jag av uppåt, men inte alltid. Det värsta är att jag glömmer ljuget i samma stund jag sagt det.

Jag tror inte att min omgivning vet att jag ljuger. Däremot påpekar de ofta att de tycker att jag har väldigt dåligt minne.