Alla pratar om hur fantastiskt det är att ljuset är på väg tillbaka. Hur bra de mår och att glädjen spritter i kroppen på dem. För mig är det precis tvärtom, min sämsta tid på året är nu. Samma sak varje år. I slutet av januari börjar det svaja lite, i mitten av februari blir det riktigt jobbigt och framemot mars outhärdligt. Det händer något med kemin i min hjärna som gör att jag blir arg, irriterad, deprimerad och får ångest. När det väl är sommar är det ok med ljuset. När det vänder fram mot august i känner jag gjädje, jag har min bästa tid framför mig. Ju mörkare det blir, desto bättre mår jag. Trygg och stabil.
Är det någon som vet en plats i världen som är lagt i ett ständigt tryggt och vänligt mörker där ingen ser mig?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Du skriver otroligt bra!
SvaraRaderaKram B
Tack snälla B! Jag skriver i huvudsak för mig själv, för att formulera mina tankar och känslor. Men om någon dessutom tycker att det är roligt att läsa så är det ju en dubbelbonus!
SvaraRadera