Taskigt läge för döva

När jag sover över hos min kärlek åker jag pendeltåg till jobbet. Det gjorde jag en morgon förra veckan. Jag lyckades knöka in mig i en redan fullsatt vagn. Det var så där fullt så att man inte behövde hålla i sig utan stod uppallrad mellan främmande, tungt nattdoftande människokroppar - faller en så faller alla. Tåget hann inte mer än sätta sig i rullning innan meddelandet i högtalarna skrällde "Det är förenat med livsfara att luta sig mot dörrarna i detta tåg. Om ni lutar er mot dörrarna ramlar ni ut och vi kan inte stanna och hjälpa er."

Detta meddelande upprepades gång på gång under resan. Det kändes ganska obehagligt. Nästan lite overkligt. Inte riktigt som i Sverige. Men framför allt kändes det väldigt taskigt mot de som hade musik i öronen, inte förstod svenska eller rent av var döva. Otur för dem. Typ...